Markus Krunegård. Hans musik beskriver saker så himla vackert men ändå känns det som det alltid finns en depressiv sida också. En b-sida, vänd på kassetten och det märks. Jag vill fortsätta leva med en b-sida på kassetten. Jag mår bäst så men samtidigt inte.
Hans musik kväver mig, på ett fint sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar